Jag stod för en stund sedan och tittade ut över ett magiskt vackert spegelblankt Sävelången med kvällssolen i bakgrunden. Tacksamhet fyllde mina tankar över att få jobba i denna oerhört vackra miljö. Plötsligt avbröts mina tankar av ett välbekant ljud - när jag vred på huvudet såg jag vår egen flotte tuffa fram på sjön i sakta gemak. Det såg så underbart ut. Familjen som hade hyrt flotten redan i förmiddags stod nu utspridda med olika bestyr som upptog deras fulla fokus - mamman stod vid ratten och styrde världsvant, pappan stod vid grillen och såg ut att pensla något på gallret, dottern satt i ett hörn och läste en tidning, två söner satt vid bordet och tycktes spela något brädspel och verkade vara något oense om reglerna, ytterligare någon stod i aktern och fiskade.

Det såg ut ungefär som hemma i någons hem, alla pysslar med sitt men njuter ändå av varandras närhet.

När jag lyfte handen till en hälsning var det bara mamman som uppfattade den och vinkade glatt tillbaka. Hon vände sig sedan om och lyckades till slut fånga samtligas uppmärksamhet. En kort stund därefter står 6 glada människor på en flotte och vinkar för fullt till mig med stora leenden. Ett lyckorus sveper snabbt genom hjärtat! Lycklig över att få göra andra lyckliga. Ibland är det stort att bara få vara betraktare och få en kort inblick i andras tillvaro...

Christian Wiksten